En av personerna jag mött inom mitt yrke är i övre 30
årsåldern. En person med ADD diagnos som dagligen blir missförstådd eftersom han har ett
"otrevligt" bemötande mot de personer som han möter i vardagen, både mot
personal och andra boende. Eftersom att han är osäker på hur han ska bete sig
och om vad som är ett godtagbart beteende, så härmar han ganska ofta det som
sägs till honom. När han gör det så härmar han även exakt melodi/tonläge. Det
uppfattas då som om han härmar för att vara otrevlig, men det är hans sätt att
försöka göra det som han uppfattar som "rätt" sak att säga.
Jag gillar honom
som den goda person han egentligen är och förstår att han har svårigheter som
gör att han uppfattas "fel". Han har som alla andra människor en god sida som
lyser igenom hans personlighet. Det gäller bara att ta vara på alla de små
ljusglimtar som lyser upp vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar